Mittiallt.
Bara mittialltihopa kände jag såhär :(
Sitter i min ensamhet och pustar ut efter en ordentlig gym-invigning på skolan ikväll,
dricker te ur min muminmugg respektive muminkanna.
Tänker att gymmet inte direkt går att jämföra med det som man är van vid,
men ja det får duga.
Känner att verkligheten har nog inte riktigt kommit ifatt mig ännu.
Hade helst av allt istället velat just nu: precis kommit hem från Avancia,
blivit bemött av "Hej gulle!"
svarat ett stånkit hej tillbaks för att pladask slänga mig ner i soffan
precis intill för att ge en puss. Sen gosa och pussa på Diva.
Göra iordning rooibois te för att dricka tillsammans ur våra stora lila muggar.
För att efter en stund uppsöka sängen och bara somna bredvid varandra.
Usch vad det vänder sig i magen
och samtidigt går det kalla kårar längs ryggraden och ända ner till tårna.
Ni vet ni som vet. Precis dendär känslan.
Jag har nog inte riktigt förstått hur många ensamma nätter det är jag har framför mig.
Kommentarer
Postat av: Cecilia
Usch, ja får en konstig känsla av att läsa dedär.. Ja vet ju inte exakt hur de känns då jag int har nån att komma hem till om vi säger så.. Men är säkert jobbigt. Men positiva tankar nu bara!! De blir bättre bara man vänjer sig säkert! ;) Plus att ni uppskattar säkert tiden på helgerna tillsammans ännu mera sen! :) XXX
Postat av: eM
Det blir nog bättre söta!
Postat av: Sarah
<3<3
Postat av: Sofia
I know that feeling!
Men jag kan trösta dig med att det blir bättre och det är helt klart värt det i slutändan.
Kärleken växer genom distans, för klarar ni det klarar ni mycket!
Postat av: Sarah
Tack vännen!<3 Allt känns redan mycket bättre!
Trackback
